Märkligt liv jag lever nu

Det är inte så länge sedan som jag tittade lite snett på killar som handarbetade. Nu sitter jag här själv. Jag kommer inte ifrån att jag nu har svårt att fungera ordentligt om jag inte har en stickning på gång. Rastlösheten kryper sig på när stickorna bara ligger där.

Visst stickar jag bara enkla saker, men det är ändå väldigt roligt. När det dessutom finns dom som gärna har mina mössor på sig bland andra människor känner jag mig oerhört glad.

Det är märkligt att jag nu ser stickning som en hobby och inte bara något jag ville bevisa att jag kunde lära mig. Var ska det här sluta?