Maniska killen stickar vidare del II

Oj, vad tiden går...

Jag stickar vidare, men skäms lite över att jag bär på lätt maniska drag när det gäller vad jag stickar. Det började med mössor i alla dess färger och nu är det sjalar som inte tycks kunna lämna mina stickor.

Min produktion av sjalar har antagit sådana proportioner att det inte verkar finnas någon ände på nystanet. Bilder på den senaste produktionen är på ingång.

Nu känner jag mig laddad för mer bloggskrivande. Jag behöver inspiration av andra och söker mig runt och försöker verkligen utveckla mitt intresse. Svårtydda mönster förklarar en förstående hustru och ambitionsnivån stiger. Ni kan räkna med mer från Blyga killen framöver.

Tråkigt och förutsägbart men väldigt vackert

Ni kanske tycker det är tråkigt och förutsägbart, men jag tycker det blir vackert...
Jag har varit inne på det förut. Det finns något meditativt över att ha mönstret i huvudet, att repetera och rapportera något som bli vackert. Därför är det ytterligare en sjal på gång parallellt med att mönstret för en huvtröja till en treåring börjar ta form i huvudet.

Garnet jag använder den här gången är ett lin- och ullgarn som min händiga och kunniga fru färgat. Hon är inte bara vacker hon är duktig. Mönstret känner ni igen, eller hur?

Det är makalöst roligt att se hur ett färdigt resultat kan se olika ut beroende på val av färg och garn. Förutom att bilderna ger möjlighet att presentera för fler hur arbetet fortskrider ger dom min stickning en ny dimension till mitt intresse. Man kan verkligen se hur aviga och räta möter omslag och hoptag, hur något växer fram från nystan till något att värma sig med och hur timmar i soffan blir något mer än bara en väntan på nästa arbetsdag.

Jag slutar som jag brukar. Visst blir det bra? Blyga killen är Stolta killen.

Yllefabriker gör sig bäst live

Jag har fått en fråga via mejl. Frågan handlade om hur jag köpt garnet från Klippans Yllefabrik. Svaret är enkelt. I somras tillbringade jag och min fru delar av vår semester i Skåne. Vi passade då på att göra ett besök på The Fabrik. Där bjöd dom ut garner till hugade spekulanter. Vi var inte nödbedda och lastade vår bil med garner. Snacka om bra krockkuddar.

Det enda råd jag kan ge är att ta kontakt med butiken direkt och fråga om dom kan hjälpa till. Länken till fabriksbutiken får ni här.

Men ni vet ju hur det är; garner och garnbutiker gör sig bäst live. Har ni vägarna förbi Klippan kan jag rekommendera en liten paus med sedvanligt klämmande på garnhärvor. Lycka till!

Huvaligen så klantigt

Jag hade en så bra beskrivning på en huvtröja för barn i treårsåldern, men jag hittar inte igen det. Min guddotter skulle få en färdig sådan i julklapp. Jag hade letat ganska länge för att hitta något som skulle vara passande till henne och lagom utmanande för mig och nu är det borta.

Nu blir det att hitta något nytt för inte kommer väl jag att hitta igen beskrivningen? Har du någon beskrivning som passar in på det jag beskrivit ovan får du gärna komma med förslag.

Annars är livet bra härligt. Förutom det där med borttappade mönster förstås.

Sjalalala!

Så var den färdig. Blyga killen sträcker på sig, rätar ut fingrar och aviga maskor och konstaterar lite sådär självsäkert att det har stickats sämre grejor, eller hur?

Garnet inhandlades på Klippans Yllefabrik och att det blir mer garn därifrån råder det ingen tvekan om.

Sjalen blev riktigt stor och jag vet att den kommer att värma långt mer än bara ett par späda axlar. Den var tänkt som en födelsedagspresent, men så blir det inte. I dagsläget har den ingen mottagare. Nu är jag inte orolig över att den kommer att hamna i någon korg för att där falla i glömska och ensamhet. Jag är ganska säker att jag kommer att hitta någon som vill ha den. Tror inte ni det?

För er som inte stickat någon sjal tidigare kan jag verkligen rekommendera det. Kul med mönster som blir vackra.

Mönsterfundering

Under sommaren har jag mellan varven - om Göteborgshumorn tillåts - stickat sjalar i olika färger men i samma mönster. Jag har fått en fråga från några olika om vilket mönster jag använt mig av. Det bästa svaret är att säga att det är en egen variant av ett feather and fan mönster, eller rättare sagt en förenklad variant som visade sig ge en annan effekt än ursprunget.

Jag har lagt upp fem maskor och stickar sedan enligt följande:
Mönster (delbart med 18)
Varv 1 (RS): 2 r, omsl, Alla maskor stickas rätt till mittmaskan, omsl, 1 r, omslag, alla räta, omsl, 2 r
Varv 2 (AS): Alla maskor stickas avigt
Varv 3 *2 r, omsl, (2 r tills) 3 ggr, (1 omsl, 1 r) 6 ggr, (2 r tills) 3 ggr* Upprepa *-* till så mitt på varvet du kan komma, räta maskor till mittmaskan, omsl, 1 r, omsl, lika många räta maskor, Upprepa *-*, omsl, 2 r
Varv 4 Alla maskor rätt
Upprepa rapportens fyra varv.

Men jag misstänker att jag lyckats förskjuta mönstret jämfört med ursprungsvarianten, så effekten har blivit en annan än den tänkta. Fast inte sämre för det...
Kanske någon med bättre öga för stickning kan se vad jag gjort? Jag förstår inte riktigt själv, nämligen.

Från eld till aska

Den orangea sjalen ska få en grå kant längst ner. Nu har jag börjat på den och det betyder att den snart är färdigstickad.
Sjalar är roliga att sticka och blir alltid väl mottagna som presenter, så jag fortsätter nog på en till. Ska bara hitta ett nytt mönster. Har fått tips om en finsk sjal, Revontuli, som verkar intressant. Men då behöver jag ett roligt garn för att göra mönstret rättvisa.

Kul att se att så många hittar hit efter den lilla intervjun i Hemslöjden. Ni får mer än gärna lämna kloka och trevliga kommentarer.