28 april 2007

Skakad och lite rörd

Det är inte utan förvåning jag tar emot era besök, tips och glada kommentarer. Missförstå mig inte. Jag är oerhört glad och tacksam över det, men vem kunde tro att en nybörjare som jag skulle få så mycket support och stöd från er alla. Tack för det och då menar jag verkligen tack.

Det som började som ett litet försök att lära mig sticka har växt till ett intresse och när jag märker att jag blir lite duktigare blir jag inte mindre intresserad av att fortsätta. Tvärtom.

I ett inlägg är det en person som undrar över min blyghet. Det är inte konstigare än att jag inte riktigt tror att jag pallar med en massa kommentarer som är kopplad till mig som person, man och stickintresserad. Jag fortsätter titta under lugg, vara blyg och fortsätta utveckla mitt stickande.

Kul att ni läser och fortsätt gärna kommentera och tipsa. Det hjälper mig jättemycket.

2 kommentarer:

Dandelion sa...

När jag läste det du skrev - att du inte skulle palla med kommentarer - så såg jag framför mej en kille som satt på en bänk nånstanns med sina rundstickor och garn,himla många skulle kolla och kommentera, men det skulle vara bra och snälla kommentarer, inget annat.

Lilla my sa...

Jag lärde en gång en stor och rödskäggig kompis att sticka. Han satt på tåget och stickade på en tröja till sin lille son och det väckte en viss uppmärksamhet. Mest positiv.
Sökte på nätet om killar och stickning för att en av mina elever levererade en spydig kommentar om en annan kille i klassen som gillar att sticka. Det behövs fler förebilder.