Sakta, sakta...
Jo, jag lever. Och stickar. Men inte så mycket.
Jag har inte så mycket framgång med min spetsstickning. Den har legat bortglömd under stora delar av sommaren, och däremellan så har jag stickat fel och rivit upp. Ärligt talat - det här är inte så kul. Jag längtar efter mina mössor. Men har man lovat så har man...
Nu har jag börjat om, men har inte kommit särskilt mycket längre än på bilden här nedanför.
Att det ska va så jävla svårt att räkna maskor så att saker kommer där de ska vara!
7 kommentarer:
Prova med maskmarkörer, en mellan varje rapport, det gör det enklare att räkna. Och blir det fel när man kommer till en markör, då vet man att felet ligger i de sista 10 maskorna eller så(eller vad man nu har för antal i rapporten).
Bra tips! Jag hittar inte igen felen och då blir det till att riva upp. Ska prova ditt tips.
Tack!
Stickmarkörer är toppen för att hållal ordning på vad man gör!
Ett annat litet knep är att sticka en liten provlapp med mönstret så man lär känna det man ska göra, då ser man nästan automatiskt om det blir fel.
Lycka till
/Monica
Du behöver en varvpeppare! Jag håller på och stickar knästrumpor nu och är i nästan akut behov av en :) Du hittar bild på http://sillenstickar.blogspot.com/2008/08/vad-hnder-hr.html Lycka till!
Det är tyvärr inte för inte som sjalen "Birch" också går under namnet bitch...
Jag föredrar ofta att sticka sjalar där man börjar med få maskor (i nacken eller i nedersta spetsen) - det blir inte lika mycket att repa upp när det blir totalfel och man har en vettig chans att lära sig mönstret också. Birch finns i variant från-nacken-och-nedåt-utåt i form av Kiri Shawl, här: http://www.alltangledup.com/
Annars är det bara att bita ihop och ge sig fan på att slå den bitchen...
Gör det som du tycker är KUL!! Det gör jag men så har jag 100 UFO som ligger och blänger på mig =))
Kram Annika
adelphi affect evaluating cognition production wordpress centrality surry questionmark random guide
lolikneri havaqatsu
Skicka en kommentar