Alive and sticking!

Hej. Minns ni mej?

Jo, först blev jag ju pappa och det tog väldigt mycket av min tid. Sedan gjorde jag illa ett finger så jag fick göra ett årslångt uppehåll i stickandet, för jag fick problem med att böja fingret tillräckligt.

Men nu är fingret tillräckligt återställt, och jag har gått ut lite löst och stickat en sjal för att komma igång igen.

Jag improviserade ihop sjalen som jag började från nacken. Det slätstickade blev lite trist, så efter ett tag började jag sticka ett enkelt hålmönster. Och sedan bytte jag färg. 

Hälsning från en far

Livet rullar på. Allt är som vanligt, men ändå helt nytt.

Jag vet att en del av mina bloggbesökare förväntar sig stickade bebisplagg i mängd, men det mäktar jag inte med. När jag kommer hem från jobbet umgås jag med min lilla familj och när lillen somnat blir det enkelt stickande som går på rutin framför tv:n.

Som mitt evigt återkommande mössmönster. Lustigt - det finns nog ett tjugotal mössor i lådor och skåp, men ingen jag vill ha nu när nordanvinden blåser och minusgraderna slår till. Och favoritmössan har krympt i tvätten.
Just nu är det därför en mössa till mig själv som är på stickorna. Mönstret är det gamla vanliga i resårstickning och garnet kommer nog från Morjärv.
Det som ser ut som svart är mer åt det brunsvarta hållet.

Sticktid har blivit annan tid

Jag har något att berätta. Ni är många som besöker min blogg och några av er har undrat varför jag inte uppdaterat min blogg den senaste tiden. Jag tycker att ni förtjänar att få veta vad som hänt. Det finns nämligen en anledning till varför jag inte gjort några nya inlägg på min blogg.

Blyga killen stickar har blivit Blyga pappan stickar.

Helt plötsligt finns inte riktigt tiden för handarbete. Han - för det är en han - har visat intresse för garnet vilket försvårar för mig att sticka men det ger viss förhoppning om att han går i sin fars fotspår.

Jag har visserligen några oavslutade projekt som ligger och väntar, men den tid som tidigare varit sticktid är idag en helt annan tid.

Jag kommer att uppdatera min blogg mer frekvent, men bli inte alltför överraskad om inläggen kommer att handla om en stickande småbarnsförälder.

Sjalklar

Nu är den senaste sjalen blockad och klar och jag har gått vidare till nya äventyr. Så har också sjalen som getts bort i present.
Väldigt svårt att få till färgerna på det här garnet, märker jag. Den nedersta stämmer nog bäst överens med verkligheten.
Nästa projekt innehåller ingredienser som beställning, spetsstickning, kofta och lingarn. Den blir nog kanon!

Sjal - garn - sjal igen

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och då får man göra om - och istället göra rätt.


Kommer ni ihåg den här sjalen? Den blev färdig för ett år sedan, men nu har den, likt en fjäril, omvandlats. Den har kläckts ur sin puppa och är nu på väg att bli försommarens allra vackraste fjäril. Nåja, det där blev en liten överdrift jag alldeles säkert får riva upp.

Apropå riva upp; jag kan rekommendera upplevelsen. Kanske kan man säga att det är ekologisk återvinningsstickningens innersta väsen vi får ta del av?

Även ett otränat öga kan se att sjalen inte är riktigt färdig, men jag tycker den har sin charm. Det är min fru som färgat garnet och ger sjalen ett liv som jag går igång på. Hon är duktig, min fru.

Stöddiga Killen sträcker stolt på sig och återkommer med den slutgiltiga versionen. Dessutom har jag hittat ett projekt som inte har det minsta att göra med sjalar. Blyga Killen går 2.0 kan man kanske säga...

Big back

Ni kanske kommer ihåg ett gammalt inlägg här hos mig? Mor blev glad över sin sjal och nu är det dags för nästa glädjeämne. Jag hittade ett gäng restgarner och efter ett snabbt överslag i huvudet trodde jag att det skulle räcka till ytterligare en sjal.

Jag associerade färgerna till ett visst varumärke som säljer glass. Ni vet dom där glasslådorna som blandat vanilj-, päron- och jordgubbssmaker? Jag tänkte att Big Back kunde vara ett roligt arbetsnamn på sjalen och nu är den färdig. Visst blir man lite glad när man ser den?

Jag har funderat över vem som skulle ha modet att bära upp den med stolthet och nu vet jag vem jag ska fråga. Hon vet inte om det och hon kanske säger nej, men vi får väl se?

Kära mor...

Nu är en av de färdiga sjalarna fuktad, utspänd och torkad. I den ordningen. Jag har använt lila ullgarn med en smalare kant i mörkare, mer vinrött garn.
Mönstret är ytterligare en utveckling av mitt tidigare felstick.
Kanske tar jag mig o kragen och funderar på hur det kunde bli så här. Kanske låter jag bli. Framtiden får utvisa.

Sjalen blev bra. Jag blev nöjd och min mor, som fick den i present, likaså.

Hon hade nog aldrig kunnat ana att hon skulle få en vuxen son som stickar...