Om och om och om igen
Det är ju själva den att man aldrig kan bli klar med något innan det ska påbörjas något nytt...
Jag har stickat sjalar en längre tid och nu till jul börjar det ramla in en del beställningar på sådant som andra vill ha i julklapp. Klarar jag då av att bli färdig med den här sjalen?
Nej, då. Inte, då. Istället får jag riva upp, göra om och göra rätt och det tar sin tid. Jag har alltså problem med mönstret. Det är som om synapserna i hjärnan inte fungerar. Jag blir irriterad och lägger stickningen ifrån mig. Går som en matador runt en ilsken tjur och blänger på det blå garnet.
Jag har dessutom förmågan att tajma mina utmaningar med en vanligtvis mer än hjälpsam frus sömnbehov. Hon har vanligtvis somnat när jag behöver hennes hjälp.
"Bra karl reder ut sina härvor själv", tänker jag och prövar, prövar igen och kommer så småningom tillbaka till matadorbeteendet.
Ingen skugga ska falla på min fru. Tvärtom är hon ljuset i min värld. Utan henne hade jag varken börjat, fortsatt eller utvecklats som stickare. Hon har tålamod, men som dom flesta andra är hon mer resonabel när hon är vaken...
Sjalen görs av ett blått, återvunnet garn från en tröja som påbörjades av en tidigare generation men som nu repats upp.
Stickorna är större än brukligt, så slätstickningen är charmigt ojämn. I synnerhet som det kombineras med ett krulligt garn.
Och det engelska mönstret till Multinomah kommer härifrån, i fönstret till höger. Men det är på engelska, och jag kan måhända ta mig runt världen på det språket, men förstå några förkortningar för stickning verkar jag inte riktigt klara än.
Hej alla nya besökare! Insåg till min förvåning att jag fått flera nya besökare i dag via Syjuntan brinner på P1! Roligt! Genera er inte - kommentera gärna om ni har synpunkter, idéer eller bra översättningsförslag!
