Blyga killen har inte varit lat, men tyst...

Lathet är inte det arv min mormor lämnat efter sig, men på något sätt har jag inte lyckats redovisa för er vad jag gjort den sista tiden. Jag hade bestämt mig för att sticka något till mig själv. Det blev en halsduk i grått. Ni vet en sån där modern variant som jag kan vira flera varv och som kan knytas på allehanda sätt. Jag tycker den blev snygg, även om det blev lite enahanda stickning. Garnet är Morjärvs tre-trådiga ullgarn. Ett väldigt trevligt material som rekommenderas till er alla.

Nästa verk av blyga killen blev en mössa - många mössor har det blivit, men jag tycker det är roligt... Den här gången försökte jag mig på att sticka ett enkelt mönster där det grå fick ge vika för det hjortronfärgade garnet. Gillade färgkombinationen. Den nedre kanten ska vikas in. Här tänker det inte frysas om några öron!

Känner jag Blyga killen rätt kommer det att bli fler alster med den här färgkombinationen. Med andra ord - Blyga killen har inte varit lat, men tyst. Nu blir det ändring på det.

Kom att tänka på Mormor så här i Allhelgonatider. Jag tror hon varit glad och stolt över vad jag gjort. Det värmer mer än halsduk och mössa.